Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297;
Hans väg kring törnen och bråddjup sig vred,
jag gick der en stund; men jag dignade ned.
Strax flydde han mig. »Ack! öcknen af blodmånan lystes;
men ej vid de&s sken var flyktingens spår igenkänliga
Jag mötte på mitt långa tåg
mång Horder, båd fega och vilda.
Ruin utmed ruin jag såg,
som menniskostorverk de nämna.
En blomsterdal på min valfart jag hann;
der var det, som maka och söner jag fann.
Men snart från min väg af stormilar blefvo de skilda:
jag söker dem här; de skola ej mera mig lemna.
Min styrka svek, och för min syn
flög moln utaf yrande sanden,
då på en bergshöjd öfver skyn
jag märkte ett klosterljus blossa.
En signande Munk steg fram och mig gaf
en dödskalk till tröst och ett törne till staf.
Mitt timglas han fyllt med doft från odödlighets-stranden.
Hvad båtar det mig? Här vill jag det bräckliga krossa.
Låt opp, o stumma Väktare! m. m.
Men hvad! Så ljust är Templets Chor? —
Ha! Rösten af maka och söner,
af bror och syster, far och mor
jag hör omkring Högaltart |juda.
O, Väktare! säg, hvi är du så sen?
Bär sitter jag gamle så trött och allen.
Dock! Väktare! dröj och gäcka ännu mina böner;
snart kommer väl Han, som vänligen in mig skall bjuda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
