Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305;
»Försvinn! Se der det mål du har.
Försvinn! Se der det hopp dig leder.
Det samma steg, som dygden tar,
det samma steg, som lasten träder,
fick lika mål: — en graf det var!» —
Så ropte jag. Mitt tröga blod
ej mer i ådran kändes strömma.
Tidt grep jag qvalets kalk med mod;
jag svor att sista grumlet tömma.
Jag drack; — men den dock rågad stod!
Jag svärmade. Jag Myrten tog,
att dermed Lifvets törnen dölja;
förgäfves! — I min hand den dog!
Jag ville dem med rankor hölja;
men — sjelfva glädjen mig bedrog!
Min kropp mot plågan fåfängt stred,
min själ af krampdrag hade dignat.
Likt slafven krossad led för led,
jag glad det nådeslag välsignat,
som hade skänkt’ mig grafvens fred.
Hvad ord! »Du klagar, plågans slaf!»
Så mig en himmelsk röst nu sade. —
»Men hvarpå stöds ditt sällhetskraf,
om blott det usla värf du hade,
att krympas vid en törnestaf?
»Ja, denna sällhetstrånad vet,
han skall dig icke länge gäcka.
Det är den mystiske Profet
Ung. ii 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
