Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327;
then om Balder den godes fall är en skön passionsblomma
i den hedniska örtagården.
Vidare säger man, att namnen i de Nordiske Mytherna
äro så oßehagliga. Man ville då förkasta perlan, blott för
skalets skull? Och äro väl orden Jupiter, Zevs, Mars, lenare
än orden Odin, Tyr, Vidar? Är namnet Cykloper vackrare
än Tursar eller Rymtussar? Är Cypris, Afrodite eller Venus,
lenare än Freja eller Vanadis? Och huru vilja vi efter vårt
språks reglor böja dessa ord: Zevs, Mars, Venus, Bacchus,
m, fi.? Af okunnighet, eller barnslig lust att förlöjliga, kan
man förvrida uttalet af hvart ord. Att säga Hnohs för Hnoss,
eller Chro-nohs, Ura-nohs, eller Ju-nohs öga, i stället för
Chro’nos, IPranos, Ju’nos öga, lär vara ett. Att säga
Rimm-faxe för Rimfaxe, Skinnfaxe för Skinfaxe, d. v. s. med kort t,
i stället för långt, äro infall af samma halt som de förra.
Men i Nordiska Mythläran, sägar man, fattas så många
sköna sinnebilder, som finnas i den Grekiska. Ja, för
samhällslifvet och sinnliga förnöjelsen finnas färre i Nordmythen;
men också mångfaldigt flera af moraliskt och religiöst syfte,
än i den Grekiska. Ett folks första sträfvande och forskningar
i religionen och filosof, yttras alltid genom bildspråk; och
detta blir då folkets myther. Men då hvart folkslag, liksom
hvarje enskilt, måste hafva sina egna karaktersdrag, och dessa
äro ett återsken af det land, som omgifver detta folkslag,
och de öden som det upplefvat, så måste hvarje
Mythologi bära pregeln af det folks lynne, som hon tillhörer. Vår
Mythläras olikhet med Söderlänningens, talar, ju äfven för
hennes ålder och egna ursprung?
Slutligen finnas äfven de, som skeptiskt fråga huru man
kan veta, att våra fäder menat något med sina Myther?
Bör man då antaga, att det icke varit någon mening i alla
dessa skaldestycken, som finnas qvar från forntiden ? Hvarföre
då förvara dem? Och huru vore det möjligt, att ett arbete
utan mening kunnat öfverlefva så många århundraden ? Hvem
kan neka, att mening finnes i deras moraliska och deras
historiska skaldestycken? Skulle då de mythologiska vara utan
ett inre lif och betydelse? — Hvarföre hafva då fäderne vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
