Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328;
alla tillfällen framställt sina Gudomligbeter bestämdt och
utesluta nde, enligt den, för hvar och en, frän början angifna
karakter? Kunna vi ej af denna bestämdhet sluta, att de
verkligen haft en mening med dessa skaldebilder?
Men bör man då tro, att det högre syftet af Nordiska
Mythläran låg öppet för sjelfva menigheten? Nej, denna lära
stod på våra fjäll, likt det underbara trädet vid Upsala
tempel: ingen visste af hvad slag det var, utom de allenast,
som der planterat det. De högre Presterna ensamt insågo
, dessa mythers betydelse; men äfven hos dem fördunklades
de innan kort. Sådan har alla religioners lott varit; äfven
Kristendomens. Och är det väl mindre orimligt att vilja
bedömma våra fäders äldre bildning, efter nuvarande råa
Lappars fåkunnighet, än att bedömma Greklands fordna folkstam, efter
deras nu lefvande slappe afkomlingar, som bebo det ryktbara
Hellas’ märkvärdigaste orter? Den pragt, som herrskade i
deras tempel, äfvensom i deras högtidsdrägter: deras kunskap
om himlakropparnes gång och inflytande på vår jord, allt
bevisar, att de icke voro sådane, som vår tids egenkära snillen
framställt dem. De sökte utgrunda de aldraförsta orsakerna
till verldsämnet och dess utbildande; månne ett folk gör
dylika forskningar, innan det hunnit blifva någorlunda bekant
med de närmaste och allmännare föremålen? Och hvad
rättvisa kunna vi fordra af en efterverld, när den en gång skall
bedömma våra laster och villor, om vi utan skonsmål
fördöma våra föregångare?
Men är det af någon vigt att rätt känna våra myther?
— Visserligen. Ett folk, som vill känna sig sjelf, måste
äfven känna sina fäder, och det folk, som föraktar dem, föraktar
sitt land, och står på närmsta steget till slafveri, vore det i
öfrigt så skenbart mägtigt och hyfsadt, det än ville.
Menniskans högsta mål är sanningen; det är således vår pligt, att
icke förtyda våra ättefäders vishetslära och tro, så vidt vi
kunna utgrunda den, i vår tid och med vårt sätt att
betrakta verldslifvet. Och hvar är början af hvarje
betydnings-full historia, om ej i mytherna? Genom dessa grundfrön till
uppenbarad religion, genom detta sträfvande af folkens äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
