Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353;
stammen, från Ymer; ty han-var ond liksom hansättmän8«).
Men ifrån naturen måste Gudar och menniskor ändå utgå,
så vida de skulle framträda i tiden. Mythen säger derföre,
att kon Audumlas föda var den, att hon slickade de med
rim/rost belagda sallstenarne °7). De gamle hafva tvifvelsutan
föreställt sig, att alla de första daningarne af berg och jord
hafva uppstått genom vattnets uttorkande och saltmassans
stelning. De sågo att frosten befordrade saltets afsättning ur
hafvet; derföre hafva de förmodligen brukat denna sinnebild,
och sagt att Audumla slickade rimfrosten af saltstenarna.
Utan tvifvel ansågo de saltbergen såsom de äldste i
mineralriket: nyare Jordkunnige räkna dem ännu till de äldre. Af
alla den organiska naturens massor äro saltbergen de enda,
som omedelbart ingå bland födoämnena för den organiserade
naturen, för vexter och djur. — Ännu hade ju icke de
sjelfständiga lifsformerna framträdt; men bildspråket måste lånas
ur Naturen; det skulle då angå dessa organiserade ämnen.
Vi hafve redan anmärkt att vattnet ansågs som
grundelement Då nu största delen af jorden är vatten, och största
delen af detta — eller hafsvattnet — är salt, och dess
för-derfvande hindras af sältan, så har man kanske tyckt denna
föda för Audumla äfven i det afseende passa till naturens
oförvanskliga ungdom. Denna föda öfverensstämmer äfven
med det enkla outgrundliga sätt, hvarpå naturen underhåller
sig sjelf, Rimfrosten deremot, som låg på stenarna, skulle
beteckna det ännu kalla, obildade och liflösa i hela skapelsen.
Vidare säger Sturlesons Edda, att »när Audumla slickade
»dessa stenar, blef deraf den första dagen Manshår, den
»andra dagen hufvud, den tredje en hel man. Han var fager
Ml utseendet, stor och stark»**). Detta är en sinnebild af
de tvenne naturens riken. Gräset kallas hos gamle skalder
Jordens hår, löfvet trädens hår, träden fältets hår; skägget
kindens skog ••*). Hår betyder här växter i allmänhet. Ymers
ben sägas längre fram i mythen vara gjorda till berg, hans
tänder till stenar70); och Sturleson, i sitt företal, säger att
de gamle liknade berg och stenar vid tänder och ben n);
de hafva då med detta hufvud betecknat stenrikèt i allmänhet;
Ling. II. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
