Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356;
genom sammanblandningen af tvenne olika mythiska systemer,
och vi hafve då mindre skal att utdöma det ena för det
andra. Denna förmodan tyckes äfven vinna ett stöd af den
omständigheten, att en stor del af namnen i Nord-mytherna
icke nu mera kunna af gamla språket härledas, hvilket äfven
ger anledning till den gissningen, att hvardera läran haft sin
egen stamjord, men båda omsider blifvit till en enda Mythlära
hopsmälta, af samlare, som ej förstått skilja den ena från den
andra.
Det heter, att dessa Börs söner lefde bland
Hrimthur-sarne (Frosttrollen), till dess himmel och jord blefvo skapta;
d. ä., att de såsom naturkrafter ännu lågo förborgade i den
formlösa massan. Greken lät sin öfvergud uppammas af en
Get7B); men har för öfrigt i de behagligaste taflor framställt
hans barndom och skötsel; ty han lät honom födas, sedan
verlden framstått. Detta kunde icke Nordbon göra; ty han
ansåg sin Öfvergud såsom tillvarande innan skapelse verkets
fullbordan, och således inga naturgudomligheter skapte före
honom. Sturlesons Edda säger: »Denne Odén och hans bröder
»tro vi vara himmelens och jordens styresmän» 76), hvilket
äfven tyckes vara en lemning af någon äldre Mythlära. Och
från denna stund börja Eddamytherna tala om Gudar, Magter,
Asar och slutligen om Vaner. Det poetiska uttrycket
Magierna (Naturkrafterna) förekommer i synnerhet, då frågan är
om Naturgudarnes slutliga undergång, hvilket måhända röjer,
att detta var en bland fädernas hemliga lärosatser. Asar
omtalas oftare, och vi böra, en gång för alla, bestämma, att
i denna afhandling är endast fråga om de mythiska personerna,
icke om de historiska, d. ä. de ifrån Asien till vår Nord
invandrade Asar. Ordet As, hvars ursprung mycket är
omtvistadt, har i urspråket betecknat Gudomlighet; men dess
höga betydelse nedsjönk sedan, genom munkarnes åtgärd, till
den föraktligaste mening, likasom ordet Påfve fick, efter
reformationen, den allralägsta betydelse i protestantiska länders
språk» Vanerna voro förmodligen undergudomligheter (se 24
stycket).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
