- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Andra bandet /
388

(1866) [MARC] Author: Pehr Henrik Ling With: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388;

tre spetsar kunna anses hafva likasom Indernas triangel ,93),
skolat beteckna treenigheten, emedan Mythläran ännu var i
sin ursprungliga renhet och enfald.

17.

Odet.

Sedan vi afhandlat alla de myther, som angä
skapelseverket, böra vi orda något om de Väsenden, hvilka enligt
Eddaläran icke kunna anses såsom skapade, utan blott såsom
ovilkorligen samvarande med det skapade. Det är denna
hemlighetsfulla länk mellan Allfader och verlden, denna högre
andemening af hvad man kallar Öde eller nödvändighetslag,
som, näst mysteriet om Allfader, utgör Nordlärans högsta åsigt.
Det var tvifvelsutan dit, som hon syftade i första utkastet
till sina myther om urverldarne, om första ämnet och
Naturgudarnes upphof, ty om hon icke framställt dessa som hon
gjort, hade hon aldrig kunnat visa Gudomens uppenbarelse i
tiden.

Så länge menniskan, i sin första råhet, endast känner
fruktan för ett ondt väsende och glädjen af att njuta beskydd
genom ett godt, är hon blott djur, och känner ingenting mera
än hvarje djur känner för en öfvermagt eller vid en njutning.
Man kalle detta hos den ena och den andra varelsen en blind
drift: man förklare deras bestämda hat och kärlek sig emellan,
och mot de andra djurarterna, såsom en blott naturtillfällighet;
de äro alla lika mycket underordnade slumpen och ledda af
begäret, utan vidare skillnad än den öfvervigt, som den enas
styrka eller list har öfver den andra. Men då menniskan
aflägger detta djurväsende, och, förglömmande sig sjelf, börjar
betrakta den yttre naturen och jemföra alla dess inbördes
verkningar, måste hon omsider oförmärkt leda slutföljden af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:02:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lphsamlarb/2/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free