Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389;
af alla dessa jemförelser tillbaka på sig sjelf; då får hon
sjel/medvetande, och med detta äfven begrepp om ett högre
Väsendes deltagande i hennes öden; då uppstår bestämmelsen
af hennes värde och hennes pligter. Hon finner numera icke
någon blind tillfällighet, som leder hennes handlingar, icke
mera ett ovillkorligt begär, som ensamt styr hennes vilja;
utan hon rigtar den efter en vilja, som är öfver hennes. Nu
måste hon söka att få veta hvad allting utom henne är; men
då hon ser den beständiga kampen mellan lif och död, emellan
ande och kropp, och då hon hvarken känner sig så mägtig
som de naturkrafter, emot hvilka hon strider, ej heller så
ringa som de, hvilka hon besegrar, under sin kamp med den
yttre naturen och med sitt eget väsende, så uppstår äfven
hos henne begäret att veta hvad och hvartill hon sjelf är.
Hon ser naturens förfärliga kraftuppträden; hon bäfvar: men
hon känner inom sig, att hon bör vara det förnämsta i
naturen. Hon känner en vilja, som ingenting kan tillfredsställa,
och hon ser likväl att allt måste gå under. Häraf
uppkommer tanken om verldens slutliga undergång, och med denna
tanke framstår Odödlighetens stora betydningsfulla aning.
Tiden blir nu för henne blott den inskränkta ståndpunkt,
hvarifrån hon ser huru den omätliga kedjan, som räckte framom
verldens upphof, och räcker bortom verldens undergång,
hemlighetsfullt sammansluter sig till Evighetens ring.
I Nordiska Mythläran och i Nordiska Sagolifvet röjes
detta högre begrepp af Ode; men icke denna oinskränkta
Fatalism, som råder i Kinesarnes lära, oagtadt båda dessa
läror tyckas på visst sätt likna hvarandra, icke allenast i den
yttre kulten, der den verldsliga och andliga magten utgöra
ett enda i Drotten eller Kejsaren, utan äfven i den
besynnerliga lärosats att samma öfvermagt ensamt borde försona den
vredgade Gudomen eller Ödet, när en allmän nöd träffat
landet l9é). I Eddaläran är Allfaders beskydd öfver menniskan
och verlden, det är: hela verldslifvets bestånd och ordning,
framställde under sinnebilden af Ödets eller tidens Mör, som
kallades Nornor, samt af mindre skyddsväsenden, kallade
Alfer och sedermera Disor. I Sämunds Edda heter det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
