Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403;
hvilket Ginnungagap afbildade, oagtadt detta rum sedan genom
tiden fått en viss begränsning.
Sturlesons Edda talar vidare: »Om denna Asken är
»mycket att säga. I dess grenar sitter en Örn, som är myckel
»vetande, och emellan bans ögon sitter en hök, som heter
»Vederfölner (eller Vederlöfner». *®a) örnens hamn är den
skepnad, som i Nordmythen allenast Odén bland de goda
magterna säges hafva antagit, hvilket liknar den örn, som
tillägges Zevs; och det uttrycket att denna örn är mycket
vetande, och att hans ord reta Nidhögg, som fräter pS
Yggdrasills rot2SØ), detta sammanträffar noga med begreppet, att
Odén såsom Öfvergud var Förnuftskraftø03 sinnebild. Enligt
Nordmythen hörde också Hökens hamn till Frigg, som var
denna Odens maka; således bådas hamnar på ett ställe
förenade. Persernas högsta, renaste Gudomlighet Ormuzd hade
uteslutande Höken och Örnen till sin bild 2®7). Egyptierns och
Grekens sinnebilder voro i närmaste förvandtskap: hos den
förre ansågs Höken som den heligaste fågeln, och en
sinnebild af den qvinnliga naturprincipen2®8); hos den sednare
var Örnen bredvid Zevs en bild af den manliga
naturprincipen och magten Dessa två kunde äfven i Nordmythen
föreställa det verkande och det lidande grundväsendet i
naturen. I Yggdrasills grenar borde dessa båda sitta, och så
nära förenade som de här finnas, om dermed skulle uttryckas,
att dessa båda grundväsen tillhopatagne utgöra lifvet. Så
sitter äfven Sparfven på hundens hufvud i den Egyptiska
hieroglyfen af årsvexlingen; äfvensom Sjökräftan på Isis’
hufvud, såsom bild af den vätskefulla delen i naturen 27°). Att
Odén och Frigg icke kunde föreställas personligen boende i
Yggdrasill, och skilde från sambandet med alla de öfrige
naturgudarne, det bör förstås; men också kunde inga andra
än de båda föreställa den manliga och den qvinnliga
naturprincipen; ty de voro alla Gudars (naturkrafters) och
menniskors fader och moder 271). Måhända att Habrok, som i
Sämunds Edda kallas den förnämste af hökar 272), är
densamme, som Vederlöfner. På ett annat ställe i Sämunds
Edda talas om Hanen Vidofner: »helt af gull han glimmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
