Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
Så lyft ditt svärd och slå — och vig mig vid min Ivar;
(Sinter honom i »in famn. — Till Olof).
se här ditt hela hopp, — och hämnas om du vill.
Olof.
Nog stolta ma, jag g&r. Med handen af din like
var ej din hand betald; — men blindhet dig förfor.
Alfhild.
Ha! hvartill högheten, om den vår ofärd gör?
Är hvalen, mera säll, uti sitt vida rike
än snäckan?
Olof (afbrytande).
Du ej vet hur högt du skattas bör;
(spotskt pekande på Ivar).
men för din köpman der nog dyr du blifva tör.
IVAB (går emot honom).
Jag har ej lärt, som du, att fiender uppmana
med hån. Jàg har blott lärt, på gammalt ärligt sätt,
alt möta trotsige på stridens öppna bana.
Och lyster dig att se, om det är köpmansvana,
och lyster dig att se, om Göther handla rätt;
så är min vara här (slår på svärdet). Den säljes ej så lätt.
(Olof går trotsande).
6.
IVAR, ALFHILD.
Alfhild.
Nej, Ivar! lugna dig. Kan du din Alfhild neka
blott ett förtroligt ord, en enda kärlig blick?
Ivar (vid hennes hals).
O! om med änglarne min lott jag byta fick,
jag likväl denna stund i valet skulle tveka.
Ack Alfhild! mången gång i mina barndoms dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
