- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Andra bandet /
497

(1866) [MARC] Author: Pehr Henrik Ling With: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

501

jag kände inom mig en oförklarlig smärta

när jag fick se en mor, när jag fick se en far

med ömhet tryckande sitt barn intill sitt hjerta.

Jag tänkte vid mig sjelf: Hvad dessas lott är stor!

Se, lik en enklingsparf, som i en klyfta bor

jag ensam — ensam går den långa dystra färden;

jag inga syskon har, och ingen far och mor! —

Men nu med mod, så glad jag blickar ut kring^verlden;

ty Alfhild är min brud, och hvart mitt öga ser

en blomma spirar opp, ja, hela lifvet ler.

(Innerligt).

Ja! Alfhild är min brud. — se arm i arm alltjemt
vi skola tyste gå i lifvets stora hvimmel.
(Hemskt).

Om Alfhild följer mig, må vägen gå bestämdt

till afgrundsbranten sjelf — den blir likväl min himmel.

Alfhild.

Min Ivar! svärma ej; den sol, som mot oss ler»
’af åskmoln omhvärfd står: snart hennes ljus de släcka.
Den storm, den grymma storm, som skall vår julle bräcka,
han reser vågorna, och nalkas mer och mer;
ve oss! det ovisst, är hvem som kan hamnen räcka!
Men hvad! du sårad är? Min fruktan sannar sig.
Hvi bär du denna drägt? Säg, hvem har sårat dig?

Ivae.

Jag gick på Eylifs bud ett vigtigt värf att fylla;
men elfva upprorsmän i skogen mötte mig.
De trotsigt bödo mig den Norske Olof hylla;
jag vägrade. Och nu jag ren omringad stod,
med tvenne vänner blott: mitt vapen och mitt mod.
Men jag förgäfves stred, och tre förgäfves föllo;
min snabba gångare låg störtad i sitt blod.
Jag föll. Ren öfver mig de åtta klubbor höllo.
Lugn såg jag dödens vink; men hastigt Trander kom,
och vid hans åsyn blott de våldsmän vände om.
De flydde: töcknarne för dagen så försvinna.

Ling. 11. M

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:02:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lphsamlarb/2/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free