Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäfves ropar han; hvem svarar uslingen,
så länge nattens moln än himlahvalfvet hölja?
Men hvarför tvekar jag? — Ack! nyss ju Alfhild gret?
Hvar tår en stjerna är, som klart min bana lyser.
Dock — om hon älskar mig hon detta brott förlät. —
Ett brott! Hvad sade jag! — Mitt hjerta hemligt ryser.
Men Trander, ville han väl störta mig i brott?
Han som nyss räddat mig från farorna och döden?
Är jag en tacksam vän, som honom misstror blott?
Vill den väl störta oss, som räddar oss i nöden.
(Han går obeslutsam fram och äter).
8.
IVAR, BRYNJOLF, THOR.
BrYNJOLF (betyaningsfullt).
Jag hade väntat mig den stolte Ivars svar.
Han har sitt löfte glömt; hans glömska jag förlåter.
Kanske han likväl mins att jag är Alfhilds far? —
Valan! ett enda ord: ett ja, ett nej står åter.
Säg, bör jag räkna dig bland Olofs undersåter?
Ett ord, ett enda ord ditt öde tolkat har.
Ivar.
Om jag uppå ditt råd hans fana skulle följa,
om han den svaghet har att ta en trolös an;
tror du likväl, att jag en niding blifva kan,
och mina tänkesätt för Götha Höfding dölja?
Nej, äfven i mitt svek jag skulle vara sann,
och i min svaghet sjelf jag skulle vara man.
Den första, som mig såg förrädarns larf afhölja,
den siste, för mitt svek, det vore han — just han.
Brynjolf.
Så! fall då i det djup hvarur du mer ej ryckes.
Du ser ej detta djup; ty du är blind och ung:
Gå! stilla du ett folk, som rasar mot sin Kung;
ett folk, som tror att det i minsta ord förtryckes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
