Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
Mitt sår förbundet blef; jag fördes-hit igen.
Jag vann ej lifvet blott — jag ock din hand skall vinna
Vi med din fader talt; mitt val han bidar an,
nog Ivar får din hand; men — blott som Olofs vän!
Alfhild.
Hvad? du på landsmans fall då ville dig upphäfva?
Och skulle Alfhilds hand en lön för brottet bli?
Räds Ivar en förlust, ej ett förräderi?
Har Göthen hyckla lärt? Kan han vid faran bäfva?
(Starkt, fattande hans hand).
Dö, Ivar! dö som man för Konung och för land,
och jag skall dö med dig. Hvad vill du mera kräfva?
Hvad? Hoppas ej med svek att köpa Alfhilds hand.
(Ivar står stum, med handen for ögonen).
Du ser ej snarorna. Min far och Trander veta
att till ditt mannabröst den rätta vägen leta.
Din kärlek offra de just då de smickra den.
Se, ren i gillets stoj bland Olofs sändemän
med löftën och med mjöd de sökt din känsla reta;
Ditt blod är brinnande. Förrän du märker det,
du redan fängslad är af listens svarta nät.
(Med inre strid).
Du tiger? Denna suck, hvad månde den betyda?
Besannar den då ej det fall, jag redan spått?
Välan! jag lemnar dig. — Du må ditt hjerta lyda;
men, Ivar! minns, du står vid gränsen af ett brott.
Minns hvarför dig en hjelm och pansarringar pryda:
sök ej de sällas namn; sky nidingsnamnet blott. (Går)
7.
IVAR (ensam).
Hon går; — men tårarne dess rosenkinder skölja!
Hon tvekar: — snart, som jag, hon hör blott kärleken.
Dock Ivar! än du står lik häpna vandraren,
som letar med sin staf den stig, han borde följa.
Lång är hans väg. lian går; den blifver längre änl
Förgäfves letar han; ty stjernorna sig dölja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
