Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
TKEDJE HANDLINGEN.
(Larm utom Skådeplatsen).
1. Uppträdet.
EYLIF, BRYNJOLF, ROLF.
Eylif.
Ja, detta larm jag hör; men tror du att jag bäfvar?
Ha! Eylif deruti sin segersång blott hör.
Jag farans storhet ser; ren öfver mig hon sväfvar;
men farans storhet sjelf ju segerns storhet gör?
Jag svurit för min Kung och för mitt land att strida,
att gäcka denna ed, det vore ju ett brott?
Och har, som höfding, väl den rättighet jag fått,
att ringar åt mig sjelf af landsmäns bojor smida,
och locka svagheten att byta fjettrar blott?
Och tror du väl, ett folk en saknad sällhet finner
uti de djupa sår, som tvedrägtssvärdet ger?
Nej, till ett rikes väl, vet att det fordras mer;
vet, att när bröders blod för bröders vapen rinner,
man lik och tisttør blott på deras fält då ser.
Hvar seger, landsmäns här på egna landsmän vinner,
är blott ett nederlag, som grannen slugt beler. *
Sig upprorsstormen ren på afstånd höra låter;
i Skandien var lugn, tills Olof djerf uppstod,
och väckte stormarne bland Sveas undersåter.
Hvad föra stormarne? — Jo, skurar utaf blod!
Min syster fåfängt sökt att en gång återknyta
vårt gamla vänskapsband. Du sjelf det velat bryta.
Ja, det för evigt bröts utaf ditt öfvérràod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
