Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
Brynjolf.
Jag talar ej med dig, som gammal vän och frände;
för dessa känslors röst mitt hjerta ren är döft;
men då vår menighet sjelf bågen mot dig spände,
och pilen rigtad är, du nog en sköld behöft
Minns Sviar sjelfve nyss med upprorsfacklan tågat
mot egen kungaborg; — minns huru högt den lågat. —
EYLIF (afbrytande).
Den tröst, som ditt försåt måhända lofvar sig
af dessa stulna skäl, den vill jag dig ej neka;
men jag har icke lärt, med tro och eder leka,
och andras svek kan ej till svek förleda mig.
Och svara mig hvartill då dessa uppror syfta:
de äro klipperas, der klyfta fälls från klyfta;
det höga bergets kropp försvinner på en gång,
der trygga fästet sågs mot himlen nyss sig lyfta
och der man hörde nyss de glada herdars sång.
Dock — låt dem rasa blindt, och lugn och frid förakta;
snart skola Skandiens barn med modfälld blick framstå,
och sina villor se, och sina sår betrakta,
och ropa: »Hvarföre skall bror mot broder gå?
»Hvad gagna dessa rån? Hvad gagna dessa morden?
»Är Skandiens folk då ej en enda brödraslägt,
»som bor uti sin dal, skild från den rika jorden,
»der Söderns lätting går, af gull och siden täckt,
»och ropar uppå hjelp ifrån den starka Norden,
»mot sin förtryckare, den sjelf han bilan räckt?» —
(Starkare larm utom skådeplatsen).
2.
De förre, En kämpe.
Kämpen (instörtande).
Af menighetens skri, ren borgen åter skallar,
den landtdag kräfver man, som Norske Olof böd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
