Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Snart likt en värnlos hjord man jagar oss kring fjällen;
allt ropar hämd och blod. Allt, allt förskräcker mig!
BrYNJOLF (vid sig sjelf).
Ja! ropa högt, o hämd! och säg till hjertat: Tig!
(Går).
7.
ALFHILD, (ensam).
Han går, han hör mig ej! Som vårens dagg förgäfves
på fjällets isar stänks, de tinas ej deraf;
så fruktlös är min gråt. Blod, endast blod då kräfves?
Här jag förskjuten står liksom den bundne slaf,
som ser hur mot hans bröst ren offerknifven häfves:
han lif ej hoppas får, och — ej en gång en graf!
I Helgon! hvilket skrän kring borgens murar ryter,
likt midnattsstormens tjut det genom hvalfvet far.
Ve mig! om detta skrän min Ivars dödssång var.
Ve! om hans ädla blod för upprorsklubban flyter.
Fly, grymma aning, fly! en afgrunds qval du har.
Dock hvarför tvekar jag, när farorna omsväfva
min Ivar? — skulle jag för döden qvinnligt bäfva?
Nej, nej! jag köpa vill hans räddning med mitt blod!
(hon fattar Eylifs svärd).
Se der vår Höfdings svärd. Det mördarns blod skall kräfva.
Min arm är väl ej stark; men jag har Göthens mod.
(Hon ämnar gå; men hindras af Nanna, som i detsamma
kommer inrusande).
8.
ALFHILD, NANNA, Tärnor.
Nanna.
O! till hvad grufligt brott var denna dag då ämnad?
Från fästets torn jag sett vår Höfding ensam stå,
kringhvärfd af upprorsmän, och af de sina lemnad.
Hans röst, likt stormens dån, sig höjde då och då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
