Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
Ett skrän ur hopen steg; det tycktes borgen skaka;
men Eylif stod der lugn, som famnad af en maka.
Och nu ur svärmen flög ett mordbegärligt spjut; —
jag flydde, fruktande att skåda offrets slut
Alfhild.
O! slår ej åskan ren, då hämnarn sjelf den väckte?
O! brister ej min barm, der qvalen stocka sig?
Hvi flyktar ej min själ, då tårar nekas mig?
Hvi dignar ej mitt knä; ty viggen mig ju räckte?
O se, den räckte ock min Ivars hjeltebröst!
Jag fällde sjelf hans dom; skall han då ensam lida?
Nej, eden, som jag svor, af mig skall blifva löst;
Jag kan ej — svaga kön! — för fosterlandet strida.
Men Nanna! jag kan dö — dö vid min Ivars sida
ja, Nanna! jag det skall — det är min pligt, min tröst.
(Hon vill gå ut; men hejdas af Nanna).
Nanna.
Ack, Alfhild! minns dig sjelf. _—
Alfhild.
Jag minns blott Thyras öden,
hon sig, vid makens död, åt hungern offrade.
Jag minns blott Hagbarts mö, som gick i lågorne.
Hon öfverlefde ej en dyrkad älskare.
Tror du att Ivars mö bär mera skräck för döden?
Tror du att Alfhild väl är svagare än de?
(starkt larm).
NANNA (som ännu håller Alfhild vid handen)
Hör, hvilket vapengny! Det sig allt mera närmar;
fort! ilom härifrån. Vår far skall trösta dig.
Fly! —
Alfhild (vill göra sig lös).
Om ej himmelen min brudgum nu beskärrüar,
hvad båtar Alfhild då, att hon har räddat sig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
