Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Jag ropar pà en hjelp, hvaraf jag mägtig är?
Nej! mot den dristige, som Alfhilds hand begär,
upp Ivar! vänd den dolk, han stött uti ditt hjerta.
Gä! och af kärleken dig hatets grymhet lär.
Som väckta ulfven, gå, att rof allenast söka:
din hand lik korpens klor, af slagnas blod må röka;
Som älskare och son åt hämden offer bär.
(vill gå; men mötes af Trander).
6.
IVAR, TRANDER.
Trander.
Mod, Ivar! i min hämd du äfven din skall finna;
jag dina qval har sett, och jag din klagan hört.
Ivar.
Ha, niding! du, som lömskt min ungdom har förfört,
och tändt de afgrundsbloss, som i mitt samvet brinna;
du vågar trösta den, som ingen tröst kan vinna?
Rör den en djefvuls bröst, som ej en ängels rört?
i
Trander.
Pitt ofog jag ej hör; det blott min ömkan väcker.
Du tror min vänskap ej; så tro då blott min hämd,
vet, att mot Brynjolfs hus jag redan dolken sträcker,
och stunden till hans fall är denna natt bestämd.
Du häpnar? Ha! det gifs en konst att vapen döfva:
list är den konstens namn. Den skydde våra fjät.
Men Brynjolf kommer. Gå! en stund vi än behöfva.
Jag honom snärja skall uti hans egna nät.
Gå!
Ivar (mot Brynjolf).
Hämd! jag ser ditt rof, och måste fly för det!
(Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
