Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
Sin frihet har han mist; men ej sin rött till heder.
Nog af! han komma må (kämpen gir). Da Ivar dröje har.
3.
EYLIF, IVAR, BJÖRN, Kämpàb.
EYLIF (till kämparne).
Gån! — (de gå).
Björn.
Afhör mig med lagnt om Sin mitt tal dig kränker,
jag dig ej hata kan, jag dig min aktning skänker;
men om jag vore fri, jag ginge utan blygd,
att höja på ditt fall min Kung, min fosterbygd.
Se der hvad förr jag tänkt, hvad än mitt hjerta tänker:
du hör, som fiende att jag är lika sann.
Mitt svärd nu hvila må, dock kan mitt nit ej hvila.
Vet! jag med skräck har sett min unga Konung ila
att störtas från en thron, som han med mödor vann»
Han älskar —- och han tycks ett högre syfte glömma,
hvarmed han landets magt och sin befästa kan
Han älskar —- men en mö, som brinner för en ann;
en mö, som sjelf jag hört hans kärleks hopp fördömma;
och han förnedrat sig, som Konung och som man.
(Ivar uttrycker den häftigaste sinnesrörelse).
Nog! detta är det värf, som mig inför dig leder.
Du älskar sjelf ditt land; ditt hjerta dömme då.
Låt mig på kämpars tro, till flottan återgå.
Det är den första gång en fiende jag beder;
se! denna pansarskrud, min borgen blifva må
Du tvekar? För mitt nit ett uppskof farligt blifver,
En sköld behöfves ej, sen klubban offret slog.
Eylif.
Välan 1 jag på ditt ord dig detta bifall gifver.
Gå! tag din rustning med; ditt handslag är mig nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
