Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Björk (med ett handslag).
Vet, det en Norrman är, som Göthens hand nu skakar,
hans tunga med hans själ var aldrig stridig än.
Om den odödlige för dödlige än vakar,
skall du i Olof se din afbild och din vän —- (g&r).
Eylif (blir varse Brynjolf).
Kom! — Lugnets ängel flyr för denna nidingen.
(vill gå).
4
EYLIF, IVÄR, BRYNJOLF.
Brynjolf (qvarhåller Eylif).
O, Eylif! fly ej den, som sjelf sin lycka flydde.
Jag ville störta dig; en misstydd pligt jag lydde,
och offrade mig sjelf, min slägt, min fosterbygd.
Eylif.
Hvad? du, som mot din Kung din ed förrädiskt brutit,
som offrat dina barn, din maka kallt förskjutit,
som lömskt förfört min son, som kränkt hans namn och dygd,
du med mig tala djerfs? Du ser mig utan blygd? —
Brynjolf.
Jag vet de brott, jag gjort; djupt de min hjessa böja;
jag vet förbannelsen i deras följe går;
men lik en skyddare jag följer dina spår.
Mer än trehundra spjut jag till ditt värn kan höja.
Vet att, ett grufligt slag dig ännu återstår,
du kan ej hämma det; min arm det blott förmår.
Din vänskap —
Eylif.
Usling håll! Du dristar vänskap nämna?
Ha! om de gråa hår, som du med nesa höljt,
ej gåfvo dig ett skydd, som man bör svage lemna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
