Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wr
Brynjolf.
Thor! Thor! din kristna tro, hvartill dä gagnar den?
O! vill och kan er Gud ej dygden sjelf beskarma?
Ivar (ra*ar emot Brynjolf).
Förbannad vare dut ditt hus och all din ätt!
Förbannad jag, den stund, som jag mig sjelf förlåteri
Men hvarför töfva vi? Blod är ju bämnarns rätt?
(Ilar ut med kämparne. — Tystnad).
12.
EYLIF, BRYNJOLF.
Brynjolf (som ännuh&Uer Eylif).
Han andas? hvilken tröst! — Hans öga öppnas åter.
Hans blick en vigge är, som slår mitt hjerta ner,
och likväl denna blick mig lifvet återger!
O, Eylif! kan du än förlåta mig min villa?
Jag tänkte rädda dig; jag det vid solen svär.
Säg, till försoning säg, om du mitt lif begär?
Ack! gerna ville jag mitt sista blod förspilla,
att tvätta bort det brott, som allt mitt lugn förtär.
Eylif (reser sig, stödd emot svärdet).
Åt himlen lemnar jag och åt ditt eget hjerta,
att dömma hvad du tänkt, och jag förlåter dig.
Jag önskar blott, som tröst i dödens sista smärta,
att landet räddas må, fast man har störtat mig.
Brynjolf.
Bjud!»..
Eylif.
Är din ånger sann, så skynda dig att verka
med den förtrogna här, som du har öfrig än.
Rolf är hos Hroe Skjalg; han skall oss snart förstärka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
