Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Forsvara Kung och land, och 4u är Eylifs vän.
Gif sedan åt min son din dotters band igen,
BeynjoLP (med ett innerligt handslag).
Allt! allt! — (ilar ut. — Kèfrt tystnad).
13
EILIF, ALFHILD, NANNA, Täbnob.
Nanna.
O, Eylif! —
Alfhild.
Gad! de klagorop mig väckte,
de voro sanna då? — Hvad blygd för Nofdeàs s|igte!
Eylif (mädtX
Ha! tärnor! klagen ej Jag lifvets gräns har nått;
(allvarsamt).
men ack! jag i min pligt hane halfva vägen blott!
(fattar AlfhiW» hand).
Hor! Ivar är min son. Skänk honom än ditt hjerta:
dyrt har han det betalt. — Din fäders ja du fått»
Alfhild.
Hvad? ändas då mitt qval i höjden af min smärta?
Och skall jag blifva säll utaf éo älsklings brott?
Eylif (ftnnn mildate).
Hans brott förlåtet är; må du det äfven glömma.
Och skulle himmelen en ättling skänka dig,
lär honom, Alfhild! då att äfven nämna mig.
Alfhild.
Gdd! milde Gudi dä sfer de tårar» som här strömma
och din rättfärdighet ej än förbarmar sig.
(Hon och Nanna sköta håns sir).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
