Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
Bolf.
Ve! att jag måste det! —
Alfhild och Nakna.
O, Helige! — Vàr far!
(de ila emot Brynjolf).
16.
De förre, BBYNJOLF, sårad, ledd af Kämpar.
Brynjolf (kflstar hvar sin arm om Alfhild
och Nanna).
Min Nanna! trösta dig; en rättvis lön det var.
Min Alfhild! gråt blott den, som dessa sår mig gifvit.
Ja, Eylif! gråt din son, hvars offer jag har blifvit.
Alfhild.
Hvad! Ivar?...
ErøF.
O, min son! du mig ock offrat har!
Brynjolf (matt nedsjunken på en bank stödd
af Nanna).
Hans afsigt ädel var, som min. Jag tänkte fylla,
den ed jag svurit dig. Jag hört att flera män
i tysthet samlat sig alt Norges Konung hylla.
Jag ville skingra dem och ilade dithän,
med dina väpnade; men Ivar, som mig mötte
emot mig rusade, och spjutet i mig stötte
förrän jag säga fått; hvarför jag väpnat mig.
Min här sig skingrade; — Jag Ivar allt förklarar.
Hans ögon hvälfva vildt: han intet ord mig svarar,
befaller sina män att bringa mig till dig,
och — ifrån bergets brant, i elfven störtar sig!
Alfhild.
Far! brudgum! allt! —- (dignar i Tärnornas armar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
