Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Bol? och Bryniolf.
* Ja, allt! —
Eylif (matt).
Min sköld jag sjunka låter;
ty dödens kalla hand ren kyler mina sär.
(starkare).
Gå, Rolf! til! Svea Kung med dessa kämpar åter.
Säg att de gjorde allt, hvad mannamod förmår.
Säg att den sista suck, som från mitt hjerta går,
är höjd för Sveas Kung, för Sveas undersåter.
Rolf.
O! bördan’ är för tung för mina gamla år!
(Djup tystnad).
Eylif.
Vän ! rädda detta svärd, förrn segrarn fått det skända.
En Göth det länge fört, som högt bland kämpar satt.
Rolf (tar Eylifa svärd).
Gud! har du ej ännu en blixt att mot mig sända?
EYLIF (matt neddignande).
Gå! — Skona Eylifs lugn; det är hans sista skatt
(betydningsfullt).
Minns hjeltens afskedsspråk: »God natt, min vän! God
natt!» —
Rolf.
Jag sjelf det sagt! — Välan! (mot höjden), dit skall mitt
hopp sig vända.
(med ett handslag).
Farväl! — Der oppe, — snart, ett handslag mera gladt|
(gir med kämparna).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
