Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när, friad ifrän stoftets qval,
han gästa fär i Gudars sal.
(Svcnnerna gå oed i högen. Tove följer dem efter och ordnar allt.
Rustningar ne ställas vid sidorne, rökelsekaret på en stor sten
jemte ringar, sporrar, m. m. — Djup tystnad).
3.
De förre, OSMUND.
OsMUND (?id foten af högen, för tig sjelf).
Ja, Kettil Jarl! Jag vördar dig
och ditt beslut att gä i högen;
men stenen, som du bedt mig rista,
blir icke färdig. — Handen darrar,
och ögat täras! Stenen sjelf
är hård för mig, som Nornans bröst!
Ha, gamle Odén! hvad din lärdom
är sann: »Den starka kärleken
»gör stoftets söner lätt till dårar!» —
(kort tystnad).
Cecilia! «— O, hjertat ryser! —
Du offras då åt Gudarne?
En gång jag räddat dig från döden:
jag bar dig genom hednaskaran. —
Du kände ej den lycklige,
som bar den kära, dyra bördan. —
Nu kan jag icke rädda dig;
jag vet ëj hvar du döljes. — Gudar!
Ditt blod kanske har redan flutit
vid altart! — Men jag svär vid solen,
att sjelf jag då skall kristen bli
och döpas till Cecilias minne.
(går opp åt högen, tager mejseln, betraktar runstenen med
kort-lagda händer; och säger).
Jay Kettil Jarl! jag ville teckna
din hjeltebragd på denna sten;
men handen af en trollmagt villas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
