Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Högt, som ett mossbeklädt fjäll,
står nu hans minne för verlden.
(Be inkommande Kämpar oeh Svenner upprepa dessa sista rader
tillika med Koret. .Djup tystnad).
5.
TOVE, KETTIL, Kämpar, Svenner.
Kettil (dyster).
Hvi dessa qvinnor vid min grafhög?
För veka äro de att fatta
min tanke, likasom att fira
min graførd. — Kettils hela lif
var pragtlöst, likt en Vikings lefnad,
som vankar om på vida hafvet,
förnöjd med snäckans låga tält.
och med hvad kost, hon kan förvara.
Jag ämnat dölja mig för verlden;
jag dig allena det förtrodde.
Nu vet en hvar att Kettil Jarl
går lefvande in i sin ätthög.
Snart störa de hans lugn. — Hör, Tovel
Du menat väl, men handlat illa.
Dock, ingen bitterhet, min broderi —
Förglöm nu ej mm sista önskan!
Gif tjenarne hvad jag dem tillagt,
och sänd till mina vänners barn
hvad jag bestämt.
(tar en stor guldkedja af halsen).
Och till Cecilia,
den ädlaste uti vår ätt,
sänd detta smycke, och min helsning,
att än jag älskar henne lika,
fast hon är döpt. — Säg detta, broder!
Jag vet det fromma hjertat beder
uppå sitt sätt också för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
