Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
»som rikast går från denna jord.»
Nej, Diar! eder digt Sir detta,
att J vår grafhög plundra mågen.
Ja, denna sägn är lika flärdfull,
som kungars likståt är för Gudar.
Hvad skall då jag med dessa skatter?
Som stoft de ligge för min fot,
och vise mig min fordna svaghet!
(kort tystnad. — Han føter ögat pä rökelsekaret).
Du, enda prydnad i min boning,
som än jag skattar, enkla rökkärl!
Din ånga lättar luftens qvalm,
att jag kan andas friare.
Du är en afbild utaf grafven,
som sluter askan inom sig,
men låter anden stiga fri
upp till den höga stjernerymden.
O, slockna ej, förrän mitt lif
är släckt, — att jag ej tänka må
på jordens stoft allen! — Det mörknar,
och sömnens hand mitt öga tynger.
Min själ af jordiska bekymmer,
förslöad är. — Låt henne hvila! —
Än dröjer månen. Kämparna
ej komma än, att täcka högen.
Jag vill då slumra, förr’n de komma
att mig för sista gången väcka.
(sätter sig pä en sten, Intar emot väggen och inslumrar).
7.
KETTIL, Trenne vättar, med små brinnande ljus i hufvudet^
uppkomma tätt invid stenen, der Kettil sitter.
Alla tre Vättarne (tillsammans).
Hör Yättarne små!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
