Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
som Hejmdalls gjallarhorn skallväcka
de Gudar, upp§ deras doiosdag.
Ja, hvartill al]a dina strider*
och hvartill alla dina mödor, *
som man och yngling, gamle kämpe 1
Se, ofta jag i härnad drog,
att söka rof, som . ulfvars breder,
blindt troende att i mitt sinne
var höga Gudars boning. — Men
när värnlös mö jag hörde röfvas,
och vapenlöse köpmän plundras
af hjelten, då var i mitt hjerta
en röst, som dömde. Denna röst
var din, du ljusets höga ande!
Haf tack för dessa varningar!
Och om ett offer gälla kan,
så låt den svage, som jag skyddat,
bli en försoning för det blod,
hvarmed jag jorden har befläckat;
på det jag måtte nalkas dig,
som frihetens och fridens kämpe!
Då har jag ju betalt min blodsskuld?
Och lugn jag sitta kan i högen
förväntande din vink.
(kort tystnad. Han går några steg och varseblifver en stor,
gyllne armring).
Se der!
En gyllne ring i jorden ligger!
Utaf min fot han blottades;
sä blottas ock all jordens flärd
en gång för tänkarns jättesteg.
Hvad äro dessa stora skatter,
som du har samlat, gamle Kettil?
Hvad skola de i högen här?
Man ljugit, — ja, jag vet det redan —
man ljugit då man sagt för verlden:
att den blir säilast uti Valhall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
