Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
14*
OSMUND (allena).
»När efter kungadryck du törstar,
»du kommer åter!» — sade han. —
Ja, törstig efter kungablod
jag skulle vara, för att komma
tillbaka till din borg, Kung Blot-Sven!
Jag ärligt sade dig, att jag
nu mera icke är din gäst;
ty helig är den gamla gästrätt.
Jag sagt dig det; — nu kan jag verka
för dig, Cecilia! — Men, Gudar!
Hvad kan väl Osmund ensam göra
mot våldets starka Midgardsorm.
Ack, intet! — Se, förgäfves var
min list, när sjuk jag gjorde mig:
jag hoppades på slumpens hjelp
att rädda dig i natt. — Och nu
din Jedvard allt tillintetgjort! —
En natt — och dödens offer digna! . .
Nu är det tid att jag är frisk.
Din brudgum är en handfast kämpe,
jag sett det; men i fångagropen
han ligger, vapenlös, bevakad; —
hvad utväg finns väl till hans räddning?
Och utom den, vill du ej fly;
jag vet det nog, Cecilia!
Ack, blott för honom andas du,
som jag för dig allena lefver.
(stannar i djupa tankar; fattar slntligen sitt svärd och säger roed
ifver).
Ha! För min tanke går i natten
en stjerna upp! — O! släck ej henne,
du milda Fylgja, som den upptändt! —
Om detta svärd jag obemärkt
till honom sänker ned i gropen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
