Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han dermed kan sig göra fri,
när väktarna det minst förmoda.
Sen må han gå till Blot-Svens sofrum. . .
Jag är ej Kungamördare;
men svärdet ger jag. — O, Cecilia!
din Fylgja till din Jedvard lede
min gång! — Jag fruktar ej för mig;
min sällhet är att dö för dig. (ggr).
Koret.
4.
Niörves mörka dotter öfver
stjernehvalfvet börjat fara.
Sömnen tynger, mjödet söfver
Blot-Svens trogna kämpaskara*
2.
Liksom Hejmdall emot jättar
vaktar bron till Gudaborgen;
så, från Blot-Sven, goda Vättar
jage farorna och sorgen!
(Den ena efter den andra lägger sig att hvila, med skölden under
hufvudet. Några hafva redan bortgått. Kort tystnad.
Omsider synas några förklädde, som smyga sig forskande fram och
åter öfver främre delen af sk&deplatsen; tvenne af dem hafva
bloss, som de, med kapporna åt ena sidan, nndanskyla för
vakterna).
Osmund (inkommer sedan de förklädda
"bortgått, och säger med ytterlig glädje).
Cecilia! Det lyckats mig:
din Jedvard äger nu mitt svärd.
Han bruke det till eder räddning!
Jag har nu gjort hvad jag förmått,
och ingen dödlig känner det. —
Ha! hvilken skulle då väl känna
dig, arme Osmund? Här på jorden
är du en främling, rastlöst jägtad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
