Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
af ödets grymma stormar — Se!
Du har ej mö, ej heller vän;
minns hvad den gamle Odin sagt:
»Förtorkas skall det träd, som står
»vid gården, utan bark och blad;
»så är en man förutan vänner;
(uttrycksfullt).
»hvi skulle han då lefva länge!» —
Så qvad den gamle. ~ Du ej aktar
hans Gudalära; men du kan
likväl ej sanningen förakta;
ty evig är den såsom ljuset.
Hvi skulle du då länge lefva?
Nej, för Cecilia du våge
allt, allt! — Än dröjer hennes Jedvard! .
Kan han ej sönderskära banden
mot svärdets egg? — Hvad! månn hans vakter
ha vaknat, och mitt svek förmärkt? . . .
O, himmel, då är allt förloradt!
Cecilia! då är jag nöjd,
att dö på samma gång som du;
ty nu förmår ej Osmund mera . . .
Och snart är denna natt förbi!
»Förr’n solen utur hafvet stigit
»skall offret falla» — sade Blot-Sven.
Ja, rena sol! Du bör ej se
den grymma festen; — den besmittar
din gudastråle. — Icke heller
skall Osmunds öga skåda den.
Nej! klippan skall mitt altar bli,
der hugger jag Cecilias namn;
och derifrån, så glad och fri,
jag störtar mig i böljans famn.
(kort tystnad).
Men är då ej de kristnas Gud
mer rättvis än de andra Gudar? ~
Är han ej mildare och högre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
