Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
M. Pederson.
Jag följer er, att icke oklokt
J mågen reta deras ifver.
(Carl och Birger ülfaon samt M. Pederson gå. Sten följer dem).
2.
BIRGITTA, KATHARINA, Tvenne andra Fbuab, PEHR
OLOFSON, GUDMAR FREDRIKSON, ALPHONSUS.
Birgitta (liksom uppvaknande ur en
andeyra, vänder sig, dystert forskande,
åt flera håll, utan att bemärka
bullret, som ännu fortfar utom
skådeplatsen. Omsider drar hon
en djup suck och säger).
Ja, heliga Maria, hjelp oss!
Katharina (fattar henne om lifvet).
Min goda mor! — Du är så malt
och trött utaf den långa vägen.
(ger tecken åt båda Fruarna, som från andra sidan understödja
Birgitta).
Birgitta (med matt röst, i det hon liksom
igenkän ner Fruarna oeh Katharina).
Tack, mina systrar! —
(till Katharina).
Tack min dotter!
ålph0n8us.
Den långa vdg ni gått till fots,
från Rom och ända till Neapel,
har redan uttömt edra krafter. —
Birgitta (ännu lika matt).
Alphons! den usla kroppen här
blef vår beherrskare i tiden,
och viljan blott en qvinna är,
som, tröttad af den långa striden,
sin vanmagt, tyst, begråta plär.
P. Olofson (bestämdt).
Så har en Gud oss en gång skapat;
men blott i tiden herrskar kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
