Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Carl, din bror, af svärmeri,
af jordisk lidelse bedäras.
Hvar dröjde han i gSr, när vi
till klostret gingo? — Han, om qvällen,
då söker ensligare ställen?
Katharina.
Jag äger hans förtroende;
och närmare, än förr, han slutit
sig till mitt hjerta. Något vigtigt
han säkert vill mig anförtro;
ty han ett samtal har begärt
vid denna stund; och nu jag hastar,
att honom utom klostret möta,
och återgjuta i hans bröst
den styrka, som i mitt du gjutit.
Birgitta.
Ja, gå mitt barn! — I stormens stund
behöfver seglarn ankargrund.
(Lägger sin hand på Kalharinas hufvud, för att välsigna henne.
Katharina ser med andakt mot höjden och går).
6.
BIRGITTA (allena).
Så äro frestelser och strid
beständiga i denna verlden?
Det fromma hjertat får ej frid,
förrän det gjort den sista färden! —
Ja, menskans lott är icke stor;
men öfver stjernans rymder bor
belönaren. Han dit oss väntar;
den skatt vi samla, Han förräntar. —• .
Lycksalig den, som alltid tror,
att lyckans blomma här ej gror.
(Stum nndakt. Klocknn slår; hon tyckes bemärka det, ser på
sitt radband ooh läser tyst ett Pater nostar. Omsider kortar
hon sig och går. Skådeplatsen förändras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
