Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
katharina.
Men hvad? — Din maka, Karin Glyfing,
förskjuter du? —
C. Ulfson.
Hon mig förskjutit.
Hon med sin stolthet, med sin köld
mig tvang att söka fjärran länder.
Katharina.
Carl! Carl! Jag känner Karin Glyfing;
vi voro länge ungdomsvänner.
Jag vet, att qvinnans fägring lätt
till stolthet kan förleda henne;
men Karins själ är god och redlig,
och hon kan icke blifva trolös.
Hon älskar hjertligt den hon älskar;
fast stolthet bjuder henne dölja
sin känsla och — kanske sin änger.
Ert band kan icke sönderslitas;
det heligt är. «—
C. Ulfson (bestämdt),
Nej. Påfvens hand
skall lösa det, enär Johanna
sin hand mig skänker. — Syster! ja,
du måste bära för Birgitta
den tidningen. — Jag sjelf ej dristar
med henne tala. Hemlig fruktan,
att henne såra, hejdar mig.
Katharina.
Hvad är väl denna fruktan? — Säg! —
Jo, rösten af ditt samvete,
af straffaren, inom ditt hjerta.
O! hör den rösten, hör och lyd’
Den talar icke verldens språk;
hvart ord är tydligt, det är enkelt
som tonen af en ängels harpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
