Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
C. Ulfson.
Kathrina! — Ren min kärlek är;
fördöm den icke. —
Katharina.
Ja, du älskar
och du är blind. Blott ordets strålar
dig kunna lysa. Ack, min broder!
(faller till hans hjerta).
Ej någon älskat mer, än jag
har älskat Eckart; du det vet.
Vi blefvo makar. Helig oskuld
förente oss, och aldrig, aldrig
skall verlden skilja våra hjertan.
Men likväl var uti min själ
en kraft, som slet mig ur hans armar.
Och som jag honom älskat har,
så skall jag honom evigt älska,
i lif och död. Den högsta sällhet
på jorden man försaka må,
att minsta lott i Himlen få.
Det var mitt mål. —
(Den unga Pilgrimen går åter förbi. Katharina bemärker honom
oeb häpnar. Säger afsides).
Hvad? åter der
den unga Pilgrimen ju synes! — (högt).
Min bror! — jag måste gå. Se, redan
min moder länge väntat mig.
Hon är så svag. — Den helga Jungfrun
dig gifve råd, beskydd och styrka!
(Hon skyndar bort: Frun och tjenaren följa henne).
10.
CARL ULFSON fallena).
Hvad häpenhet i hennes blick?
Har då det rena qvinnosinnet
en skräck för allt, hvad mannen dristar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
