Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770
Han mottogs af värden med fagert vttnneglam.
Men trollen besmitta vår blod.
Ett gillesbord sä härligt stod, svigtande af roat
Kort är glädjens tidl
Små tärnor den buro på blanka silfverfat.
»Blott korsa dig icke dervid!» —
Mång bägare der blänkte utaf det röda gull.
Kort är glädjens tid!
Den tömdes till välkomst, och var dock lika full.
»Blott korsa dig icke dervid I» —
Johanna (»om alltjemt betraktat Carl),
livad? — Nyss så röd uti sitt anlet,
och nu så blek, så tyst som grafven!
PlLGElMEN (»er starkt pl Johanna och sjooger).
*) Och ungersven sig satte vid bredan gillesbord.
Oskuld gifver mod.
Han korsade för sig, och glömde hexans ord.
Men trollen besmitta vår blod.
På faten såg han ödlor, i bägarn ormars blod! —
Ungersven satt tyst.
Och tak och väggar brunno liksom en svafvelstod;
en gast blef hvar tärna han kysst.
C. ULF80N (nppspriager).
Förskräckligt! — Grufligt!
JOHANNA (småleende).
Riddare!
Det är en sång, en digt allenast.
C. Ulfson.
En sång, en digt! ~ Jag brinner redan.
(till Pilgrimen).
Fort! låt mig höra hur han brinner,
din ungersven. Sjung — sjung till slutet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
