Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
PoosnCB* (Iwtfer, m*à etfgande uttryck).
*) Sent foro de hem öfver berg och öfver sjö.
Ottekloekan ljöd.
Och ungersven nu tänkte som först uppå sin mö,
och föll utmed karsmuren död.
*) Kom gråtande hans mö; hon i famnen honom tog.
Oskuld gifver mod!
Hon kysste nu hans mun, hon kysste den, och —■ dog;
ty trollen besmitta vår blod.
C. Ulfson.
Hur svallar’blodet i mitt hjerta,
vid denna säng! — Jag knappt förmår,
att sansa mig.
Johanna.
Din sång är vacker*
Pilgrimen.
Sä? — Nordens sång är allvarsam,
liksom dess stränga himmel Hr.
Uti Italien sjunger allt
om kärlek och om fröjd; men nordbon
vill i sin sång ha samma känsla,
som när han står på ättestupan,
och skådar ner i djupa sjön,
hvars böljor slå kring hennes fot.
C. ulfson (med handen för pinnan; stlr «n
ttood tytt; springer sedan häftigt fram till Pilgrimen, griper
hans haad med rfirma ock säger tyst).
Tack, tacki — Mitt hjerta har du Ittttat.
Hvad ej en helig mor förmådde,
det har du gjort — Förunderligt! —
Är det en nordisk fosterkärlek,
flr det en hemlig kraft, som lockar,
uti din sång? —» En feberyrsel
min själ och hjerta fattat har.
Det mörknar, svindlar för mitt egt.
Jag ser ej dina anletsdrag;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
