Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingiald Illråda och Ivar Widfadme. Sorgespel - Femte handlingen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
tog derför upp sin vän, så tacksamt,
då höjd och berg nedstörtade
kring honom och hans män; och gömde
Kung Anund vid sitt modershjerta.
Får jag då ej min lön? — I flamman
jag sökt att rensa gamla guldet
på Yngves krona, så att icke
af tidens rost det frätas må.
Hvad? Skulle jag dä ej få sluta
min bana i det ljusa ämnet,
som sol och stjernor lått till drägt? —
Skall jag, som masken, krypa ner
i svartan jord? Jag sitta der
med nakna knotor, år från år,
och med de murkna käftben gapa
åt den förmätne, som en gång
vill plundra Ingjalds grafhög? — Nej!
du helga eld, på dina vingar
jag mig en gång från jorden svingar!
(kort tystnad).
Kung Granmar! Sjödrott Hjorvàrd Ylfing!
Jag öfverrum plat eder borg
och gjort den till ett kungabål;
men var jag nu er mera gramse,
än om jag er, med svärdets ägg,
på öppet slagfält sönderstyckat?
Nu slumrande J somnat in
uti den långa, djupa hvilan.
Och har jag varit grym, så bedjen
till edra Gudar, om J hunnit
ännu till deras himmel opp,
ja, bedjen dem då straffa mig
och låta mig få dö er död!
Dö? Hvad? _ Nej! Nu vill Ingjald lefva.
O Hildigund! I dina armar
jag vill förtäras af den flamma,
som glöder inom mig: — mitt bål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
