Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Första handlingen - 11 - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Magnus Bengtson (vildt).
Ha! det är för mig en högtidssång.
Tack, Jon Pederson! Du tröstat mig.
Ja, Kung Birgers hämdelust var härlig,
då han dräpte sina båda bröder.
Sjung den åter, att mitt hjerta må ,
läskas af det blod, som andra gjutit,
tills jag sjelf förmått, hvad jag beslutit.
Jon Pederson.
Tyst! jag ser den gamle Germund der,
jag ej vågar sjunga, sträf han är.
12.
De förre, GERMUND (som korsar sig och går
sedan långsamt fram
till de andre).
Bengt Stenson (går emot Germund).
Nå! hvad liar du spejat ut i staden?
Germund.
Blott en bof bland landsmän speja kan;
jag har gått för er som ärlig man.
Bengt Stenson.
Nå, nå!
Germund.
Jag har mött den tyska Rådsherrn.
Bengt Stenson.
Hvem? Herr Peccatel? —
Germund.
Ja, just den karlen.
Ren förut han visste att Herr Magnus
kommit hit, sen ni var biltog dömd.
Magnus (häftigt).
Dömd? Nej icke dömd ännu af Rådet,
blott af nidingarne öfverröstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
