Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Första handlingen - 12 - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Bengt Stenson.
Och du frågade Herr Peccate]
om han ännu träffat Biskop Knut —?
Germund.
Sjelf han tillböd sig att föra honom
hit till klostret, som er döljer.
Magnus Bengtson.
Fader!
huru länge skall jag stängas här
inom denna dystra klostergården?
Jag vill ut och pröfva hillebården,
klyfva hjessan på min fiende
och med hån hans sista dödsqval se.
Bengt Stenson.
Tyst min son! betänk att endast tiden
mognar hämdens vilda blodört.
Magnus Bengtson (aum häftigare).
Tiden?
Första ordet, som du sade mig,
om den skymf du led vid Herremötet,
tände afgrundslågan i mitt bröst.
Låt mig hämnas, låt mig hämnas, Fader!
Jon Pederson.
Stilla, stilla! Någon kommer.
Bengt Stenson.
Ha!
Det är Peccatel.
13.
PECCATEL.
Herr Riddare!
Eder Farbror, Biskop Knut jag träffat,
och jag sagt er tillflyktsort. Han ämnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
