Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Tredje handlingen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Tiggarmunken.
Jo, ett högre mål jag har än du,
som hos Engelbrekt en småsven blifvit.
Nils Stenson.
Trotsige!
Tiggarmunken.
J heten Natt och Dag;
denna gamla ätt har blifvit skymfad:
biltog går min gamle far och jag,
och J följen den som oss förföljer?
Nils Stenson.
Hvarför icke? Mig ban aldrig sårat;
men din far, fastan vi äro bröder,
tog det rum, jag fått vid riksrådsvalet. I0°)
Tiggarmunken (häftigt).
Huru? — Engelbrekt, — en lyckans dverg,
runnen opp, så saftlös och så vek,
blott en telning, mellan dalens berg;
sen J öfverlefvat knoppningstiden,
skall han uppstå som en mogen ek,
hvilken trotsande på kullen står,
medan stormen rasar fram i lunden,
och de äldre stammar nederslår?
Nils Stenson.
Engelbrekt en nödig motvigt är
mot Carl Knutson. —
Tiggarmunken.
Motvigt, säger du?
Motvigt? — Lägg ett berg på ena vågen,
och dig sjelf uppå den andra sätt,
blås dig opp, att du må mycket väga.
Gör det, gör det, för att kunna säga:
Se, hur jag är stor och tung som jätten.
Men med dolken i min hand, jag går
tills mitt rof jag inom skotthåll får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
