Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Tredje handlingen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Nils Stenson.
Stålklädt är ditt rof.
Tiggarmunken.
Ha! Ingen pansar
värnar mot förräderiets lansar.
(går bort till de andre Tiggarmunkarne).
Nils Stenson (kallar honom tillbaka).
Vänta, vänta! ännu blott ett ord!
Tiggarmunken (kommer tillbaka).
Nå hvad vill du?
Nils Stenson.
Blif i detta slott
dold för hela verlden. —
Tiggarmunken.
Nej! jag svurit
att ej träda inom något fäste,
ej en gång inom min faders borg,
förrän jag har störtat Engelbrekt.
Och med eder, usla vattuqvistar
af en ätt, hvars gamla stam förmultnat,
och hvaraf min fader är allen
än en oförvissnad kärnfull gren,
som ännu har gamla stammens kraft,
och utur en oforderfvad saft,
mig, liksom ett rotskott, födde fram,
sen det öfriga af trädets stam
var förtorkadt; — icke skall med er
ättekronan sammanflätas mer!
Må dess stam nu störta ned med mig
att dess rot, förtorkad, når sitt slut,
och ej nånsin mera frodar sig;
likväl skall af mina spillror blifva
kraftigt virke till ett giftigt spjut,
som skall Engelbrekt sin bane gifva.
(Utom skådeplatsen höras hurrarop: Lef?e Engelbrekt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
