Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Nils Puke (smeker henne).
Och du bad? — Ja, Himlen alltid hör
den oskyldiga. — Vi andre gamla,
som i jordelifvets villor famla,
njuta sällan bönens himlatröst,
känna aldrig menlöshetens hopp;
jordens tunga dunstkrets fängar opp
sucken förrn den hunnit ur vårt bröst.
(Ett doft buller höres utom Skådeplatsen. Dörren öppnas tyst,
och man ser en mängd bönder och borgare forskande koza
iu åt rummet).
En Borgare.
Sag oss, lefver Rikshärmästaren?
En Bonde.
Lefver Engelbrekt, vår far och vän!
KETTIL (vinkande).
Stilla, stilla! Herrn nu sofver roligt.
Alla (med dof röst).
Gud, bevare Sverges Engelbrekt!
(De draga sig tillbaka helt tyst).
Engelbrekt (vaknar opp).
Hvad är det för buller?
Kettil.
Flera bönder
kommit, för att fråga hur Ni mår.
Engelbrekt.
Tacka dem för detta kärleksprof,
bed dem vara modiga och lugna.
Kettil.
Jag skall bringa dem ert tröstebud;
ni har varit deras värn, nast Gud. (går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
