Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
ENGELBREKT* FRUN, FLIGKAN, NILS PUKE.
Nils Puke.
Ja, er sjukdom har förlamat alla;
nu man ser hur högt Ni älskad är.
Engelbrekt (sakta vid- sig sjelf, med
hopknäppta händer).
Fader! låt mig alltid lefva så,
att jag likars kärlek vinna må!
FRUN (torkar svetten af hans panna).
Mår du nu ej bättre?
Engelbrekt.
Något bättre.
Tack, min goda mak*, for din sång,
den mig söfde in ännu en gång.
Ja, i sjukdomstiden äro alla
endast barn, och qvinnans joller blott
döfvar plågan.
Nils Puke.
Men ni qved i sömnen
också nu.
EtfGÈLÖREKT (modfä]ld).
Jag har då lärt att qvida?
(lögnare).
Men min dröm var högst besynnerlig.
Hör! jag tyckte Riddar Bengt på Göksholm
famntog mig; men kramade så hårdt,
att jag bleknade deraf, och väcktes. —
Ännu har jag tryckningar i bröstet,
kanske derför qved jag, mot min Vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
