Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engelbrekt! det anar mig för visso
att vi mer ej råkas.
Engelbrekt.
Också jag
något underligt inom mig känner;
men deruppe träffas trogne vänner.
Frun.
O! när mannen talar så, hvad tröst
gjutes då i qvinnans veka bröst?
Broder Svenson.
Ädla Fru! förlåt, jag glömde er,
jag blott mindes mig och fosterlandet.
Engelbrekt.
Riddaren skall åter ut i krig,
döden der med faran sällar sig.
Broder Svenson.
Jag har ock en maka och en dotter;
Engelbrekt! du vet hur jag dem älskar;
men jag offrar dem för Svea land,
och mitt öde är i Herrans hand.
På en sjukbädd lär mitt lif ej slutas,
länge, länge jag det anat har.
(raskare).
Men, farväl! Ett vänskapsfullt farväl!
Tack för hvarje stund vi kämpat samman,
tack för hvarje nöje! — Om vi mera
här ej råkas, hoppas jag likväl
att en bättre verld oss samlar åter.
Tro och vänskap aldrig åldras der.
Engelbrekt (starkt).
Mannen måste dölja sig. — Som eken
kring de tina trådarne af safvan
sluter en tillhårdnad skroflig bark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
