Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 14 - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
så han måste vara kall och sluten
annars stormar verlden på hans hjerta,
och hans mål förfelas. —
. Broder Svenson.
Rigtigt, rigtigt!
Ja, en styrman vakar medan stormen
rasar starkast. Uti anletet
af de rädda seglarne på däcket
ser han faran. Icke för sig sjelf,
men för deras skull han måste vaka;
ty de kunna icke föra rodret,
(till Frun).
Ädla Fru! förlåt mig. Liksom hafvet
än är lugnt och strålen tindrar stilla
på dess yta; stundom vildt det svallar,
så mitt lynne är, Ni vet ju det.
(samlar sig och säger till Engelbrekt).
Nu farväl igen! —
(till Frun). Må i vår nöd
Herren värna ert och landets stöd. fg&r).
15.
ENGELBREKT, FRUN.
Engelbrekt.
Tvänne sanna vänner än jag har;
ha! så rik ej Konung Erik var.
Ja! jag ser att Herren oss ej glömde:
midt i faran lifvas än vårt hopp.
Ädla hjertan skall han väcka opp,
hvilka mellan våra berg sig gömde
likt den ädla malmen i sin åder. —
(modfälld).
Men, mitt eget lynne tyngre blifver,
hvarje dag min svaghet sig förråder;
vid den minsta fara svindlar jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
