Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 15 - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Frun.
Sjukligheten har förtärt din kraft;
trädet dör när roten mist sin saft.
16.
De förre, KETTIL, sedan GERMUND och JOHAN
ANDERSON.
Kettil.
Gamle väpnarn Germund, ifrån Göksholm,
önskar tala med er. —
Engelbrekt (förundrad).
Ifrån Göksholm? —
Månne Riddar Bengt, fast ännu biltog
vistas der? — Låt väpnarn komma in.
Kettil.
Ja, han väntar uti Herremaket.
(öppnar dörren. Germund och Johan Anderson inkomma).
Germund (i full rustning).
Helsning, Rikshärmästare! jag kommer
från min gamle Herre, Riddar Bengt.
Han är biltog. Han förlikas vill;
sedan han er sjukdom har försport;
och hans unge son, Herr Magnus Bengtson
irrar också kring i verlden fredlös
för sin faders skuld. Ert svar jag fordrar,
för att bära det till Riddar Bengt,
der han gömmer sig för verldens hat.
Engelbrekt.
Jag har vetat, att han hos sin frände,
Biskop Knut, i Linköping, sig dolt;
men jag har ej velat strängt förfölja
den, som en gång svigtat för milt slag.
Till försoning är jag redobogen;
Rådet dömme mellan oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
