Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 21 - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Jag kan icke resa
i min rätta höfvitsmanna-rustning.
(tecknsr efter sitt harnesk; smftsvennen bär det med möda till
honom; han rör vid det och säger som vid sig sjelf).
Ännu tyngre! — (högt). Häng dem åter opp.
De må hvila — kanske länge hvila.
Ofta nog ha de beskyddat mig
emot faran, genom Herrans hand.
(betänksamt).
Nå! — Men den han tager i sitt värn,
hvad behöfver den väl stål och jern?
Väl! jag reser i mitt värf på nytt!
Den som tror ännu, hans kraft ej flytt,
(kort tystnad).
22.
De förre, den gamle Munken.
Munken (kommer sakta in).
Herrans frid med eder!
Engelbrekt.
Tack, min vän,
Hör! jag låtit kalla dig hitopp;
ty du måste skrifva mig ett skyddsbref
för den gamle Riddaren Bengt Stenson.
Munken.
Ären J då ren förlikta?
Engelbrekt.
Ja!
Munken.
Frid vi önska alla, men vi söka
likväl striden.
Engelbrekt.
Ja vårt väsen är
alltid dubbelt: hjertat slites jemt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
