Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 22 - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
hit och dit af stridande begär,
som två öfverstarka kämpar ryckas
om det fångna rofvet: hvar af dem
vill deraf den största delen äga.
(med värma).
Men, man blir så tillfredsställd, så lugn,
sen man fått försonas med en ovän.
Munken.
Måtte fridens Gud beskydda friden i
Uppå jorden vill ej menniskan
gerna hålla den i helgd. En engel
störde den i sjelfva Himmelen.
Huru länge skulle den då kunna
lefva här på jorden, hvaräst än
samma fallne Engel alltid går,
gjutande sitt gift i dygdens spår.
Engelbrekt.
Det förundrar mig hur allas sinnen
äro stämde blott till dysterhet.
Glädjen är ju fosterbarn af friden? —
Ingen, ingen funnit sällheten,
som ej uti friden sökte den.
Finns väl någon sällhet här i tiden,
som vi kunna gripa i dess vingar,
förr än han förbi vår blick sig svingar?
23.
De förre, FRUN.
Frun (orolig).
Engelbrekt! min gode Engelbrekt,
är det sannt hvad Peccatel mig sade,
att du ämnar dig till hufvudstaden?
Säg! — Jag kunde icke längre dröja
ibland dina gäster, förrn jag hört
om det vore ditt beslut. — O, svara!
Så förtärd. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
