Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Femte handlingen - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
stormen sprider lågan öfver allt. —
Se hur högt den emot himlen flammar!
(En vidsträckt eldröd flamma synes. Man bör larmtrummor och
klämtning).
Carl Knutson.
Riddar Erik Puke! nu jag kunde
hamnas all den skymf, som ni mig gjort.
Er försumlighet vid bålverksbygget
gifvit fienderna laglighet
att oss öfverraska.133) Men min hand
rädda skall er ära och vårt land.
(Alla ila ut, åt flera håll).
7.
Borgarevakter gå fram och åter öfver skådeplatsen, Den
blinda Gubben och Ynglingen. (Skott och buller höres).
Gubben.
Åter börjas nu den grymma striden!
Ack! i lifvets dag hur kort är friden!
Ynglingen.
Det är härligt för mitt unga öra
detta buller, detta gny och rop.
Far! jag vill ej längre bli i Stockholm.
Här får jag ju icke se ett fältslag.
Här är bara tvedrägt bland de höga. —
Nyss jag hörde hur de store tratte.
Gubben.
Tror du väl, att det är Tysken blott
eller Dansken, som förderfvat Sverge?
Nej! det är de Svenskes eget verk,
afundsjukan bland de högsta ätter,
egennyttan hos de ringare,
magtbegäret hos de andlige
är det vapen, våra grannar brukat.
Ja om endast Riddare och Klerker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
